Den aktiva pensionen gör det möjligt att kombinera pension med yrkesverksamhet, ett alternativ som vinner mark i ett system som strävar efter hållbarhet
Chema Lapuente är 66 år. Han har varit egenföretagare större delen av sitt liv och även om han har många år av pensionsinbetalningar bakom sig, var det självklart för honom när han fyllde 65 och såg hur mycket pension han skulle få: ”Jag såg den ekonomiska misär som väntade mig och eftersom jag mår bra och har ett jobb som jag gillar, bestämde jag mig för att ansöka om pension och fortsätta med mitt företag”. Han valde det som kallas aktiv pension. I hans fall innebär det att han för närvarande får 50 % av sin pension och kan behålla de inkomster han får från sin verksamhet.
Det är en möjlighet som finns i Spanien sedan 2013, men den 1 april i år trädde nya åtgärder och krav från regeringen i kraft för att göra det möjligt att kombinera pension med arbete, vare sig det är som anställd, heltid, deltid eller egenföretagare. Målet är dubbelt: att främja aktivt åldrande och försöka garantera pensionssystemets hållbarhet. Ett system som den oberoende myndigheten för finansiell ansvarighet varnade för för några veckor sedan och angav att utgifterna kommer att öka mer än beräknat (3,4 procentenheter av BNP fram till 2025, jämfört med de 3 procentenheter som beräknades för två år sedan). För närvarande har regeringen beslutat att beställa en ytterligare rapport som ska vara klar den 1 juni 2026 för att utvärdera situationen på nytt.
Så fungerar aktiv pensionering
Chema har varit journalist hela sitt liv, ledde ett program på en statlig radiostation i tio år och har samarbetat med många medier om den digitala världen. År 2006 startade han tillsammans med journalisten David Readman webbplatsen tuexperto.com. Och så kom dagen då han fyllde 65. ”Jag tyckte att jag hade arbetat hårt hela livet, men det kändes tråkigt att inte göra någonting och jag gillade min vardag. Så jag bestämde mig för att fortsätta min karriär som företagare”. Han informerade sig, gjorde beräkningar och undersökte vilket som var det bästa alternativet.
”När man närmar sig pensionsåldern är det bra att vända sig till socialförsäkringsmyndigheten för att ta reda på hur många år man har betalat in och hur mycket pension man kommer att få”, råder José Miguel Mestre Vázquez, arbetsrättsadvokat och delägare i Sagardoy. ”Med all information kan man sedan besluta vad man vill göra. Myndigheterna erbjuder delpension, aktiv pension och flexibel pension för att göra det möjligt för dem som vill att fortsätta arbeta utifrån sin situation och samtidigt bidra till att upprätthålla pensionssystemet”.
Just nu, i Spanien år 2025, är den lagliga pensionsåldern 66 år och 8 månader om man har mindre än 38 år och 3 månaders pensionspoäng. De som har betalat in mer än så kan gå i pension vid 65 års ålder enligt lagen som gällde före lag 27/2011. ”Det nya”, förklarar advokaten, ”är att det inte längre är nödvändigt att uppnå 100 % av den reglerande basen. Om man vill gå i aktiv pension kan man göra det efter att ha fullgjort den minimikrav på 15 års inbetalningar, varav två måste ha skett under de senaste 15 åren. Detta har en särskild betydelse ur ett jämställdhetsperspektiv, eftersom det gynnar grupper som under många år inte har betalat in eller har haft en kortare eller mer avbruten karriär. Nu kan även de ansluta sig till denna möjlighet att förbli aktiva och få högre inkomster.
”Andelen av pensionen vid aktiv pensionering blir mer flexibel och övergår från en fast procentandel (50 %) till en gradvis skala beroende på antalet år som pensioneringen skjuts upp. För varje år som man arbetar efter den ålder då man skulle ha gått i pension får man en högre procentandel av denna pension om man skjuter upp pensioneringen. För ett års uppskjutande får man 45 % plus den lön man tjänar, för två år 55 % och så vidare tills man når 100 % det femte året”, förklarar Mestre Vázquez. En annan nyhet är att det är möjligt att kombinera denna aktiva pension med tillägget för försenad pensionsålder, ”vilket innebär att så länge man är aktiv genereras en liten extra procent varje år som läggs till den slutliga pensionen”.
För egenföretagare är fördelarna större om de har en anställd med tillsvidareanställning. Det är inte fallet för Chema, som visserligen har fyra anställda, men de är anställda av företaget. Denna journalist klagar över hur staten har behandlat just egenföretagare. ”Historiskt sett har vi behandlats mycket illa. I åratal har jag betalat mellan 400 och 500 euro i socialförsäkringsavgifter och nu får jag drygt 1 000 euro i pension. Det finns människor som inte har betalat några avgifter och deras ersättning är nästan lika hög som min pension. Det är ologiskt.” Nu får han pension och fortsätter att betala socialförsäkringsavgifter för att kunna arbeta, dessutom betalar han skatt på sina inkomster.
Uppgifterna visar att egenföretagare får en genomsnittlig pension som är 39,4 % lägre än löntagarnas. Enligt beräkningar från Unión de Profesionales y Trabajadores Autónomos (Fackföreningen för egenföretagare och frilansare) kan denna grupp få i genomsnitt 1 006,23 euro per månad i pension, medan arbetstagare som omfattas av det allmänna pensionssystemet får 654,86 euro mer.
Trots klagomålen säger Chema Lapuente att det är värt det. Han är mycket nöjd med sin vardag: ”Jag går till jobbet varje morgon, men jag har inte ställt väckarklockan på länge. Jag är chefen, och väldigt gammal! Om jag kommer klockan 10, så kommer jag klockan 10. Jag har alltid jobbat mycket mer än 8 timmar, och nu jobbar jag mycket, men i min egen takt”
Enligt uppgifter från ministeriet för inkludering, social trygghet och pensioner fanns det i juni drygt 70 000 personer som var registrerade i någon av de olika formerna av aktiv pension. Ett annat fall är José Luis García Delgado, som för närvarande är professor i tillämpad ekonomi vid Nebrija-universitetet. Han arbetade i 50 år vid Complutense-universitetet och gick i pension vid 70 års ålder, vilket är den obligatoriska pensionsåldern för alla universitetslärare. Han var emeritus i tre år, men sedan kunde det offentliga universitetet inte längre erbjuda honom möjlighet att fortsätta.
Han var tvungen att gå över till den privata sektorn och fann en möjlighet att fortsätta arbeta vid Nebrija-universitetet. Han är 81 år och säger att ”vid 70 års ålder finns det många professorer som är i full blom intellektuellt och har den fysiska styrkan att fortsätta bidra med kunskap och omdöme. Och det får inte gå förlorat. Vid amerikanska universitet är detta helt självklart. Så länge det finns professorer som är i god form för att fortsätta bidra måste man utnyttja det”.
Sedan åtta år tillbaka får han 50 % av sin pension för att kunna fortsätta arbeta. Och han säger att han inte har någon avsikt att sluta: ”Så länge jag känner mig pigg och stark, och de som får mina tjänster anser att de är tillräckliga, kommer jag att fortsätta. Det är ett jobb jag gillar, det är kreativt och kräver att jag hela tiden lär mig nya saker”.
Vid 70 års ålder finns det många lärare som är i full blom intellektuellt och har den fysiska styrkan att fortsätta bidra med sina kunskaper.
José Luis García Delgado, professor i tillämpad ekonomi vid
För närvarande är han professor i monografier, håller föreläsningar och gör även presentationer. ”Jag går upp tidigt och tar alltid en lång promenad, ungefär en timme, vilket är fantastiskt eftersom det är hälsosamt. När man är ensam kommer man dessutom på många idéer”, säger han. ”Och jag arbetar mellan 7 och 8 timmar varje dag”. Han är dessutom direktör för Observatorio Nebrija del Español, innehar professuren Fundación ‘la Caixa’ Economía y Sociedad, och förra året fick han priset ”Valor Añadido” från Fundación Transforma, som uppmärksammar seniora talanger. För bara några månader sedan var han också ansvarig för att förbereda hyllningstalet till Pablo Hernández de Cos, före detta chef för Banco de España och sedan den 1 juli chef för Banco Pagos Internacionales, som fick hedersdoktoratet vid Universidad Nebrija.
Eftersom José Luis García Delgado är professor i ekonomi frågade vi honom också om hans syn på det spanska pensionssystemet. ”Det är ett generöst system som behöver justeras, men det måste ske i samförstånd, man kan inte agera partipolitiskt. Allt fler människor kommer att ha rätt till pension. Människor som har ägnat en stor del av sitt liv åt att arbeta och som har rätt att få denna inkomst.” García Delgado är också övertygad om att man måste börja höja pensionsåldern, särskilt i fall som han känner till, nämligen inom universitetsvärlden. ”I min föräldras generation var man gammal när man fyllde 60. Lyckligtvis är vi i min generation äldre, men inte gamla.”
”När man går i pension gör man det man verkligen vill”.
Matilde Hervella är 70 år och medger att hon är ”ett specialfall”. ”I min omgivning”, förklarar hon, ”har alla något fel. Men jag mår bra, jag har alltid sett tio år yngre ut och nu, när folk i min ålder pratar om krämpor, barnbarn eller olika problem, lever jag ganska fritt”. Hon har varit journalist och tjänsteman. Men innan hon började inom förvaltningen, 1979, studerade hon konst och hantverk vid Llotja i Barcelona. ”Jag har alltid gillat hantverk, men jag började på ett kontorsjobb medvetet om att det inte var min plats. Det var bekvämt och det var vad jag fick”. Hon begärde pension vid 60 års ålder, eftersom hon redan hade 42 års tjänstgöringstid.
Hon gjorde det för att hon ville, men att sluta arbeta kändes inte så bra i början. ”Jag hade ett år av depression, där jag undrade: Vad ska jag göra nu? Hur ska jag fylla min tid? Jag hade alltid varit mycket aktiv och var tvungen att hitta på något nytt.” Men pandemin förändrade allt. ”Jag upptäckte ett hantverk med harts och blev nyfiken på att lära mig. Jag kontaktade tjejen som höll på med det, men hon höll bara kurser i Madrid. En dag kom hon till Barcelona och jag anmälde mig. De andra deltagarna hade alla för avsikt att bli professionella, men i mitt fall var det inte aktuellt just då”. Men tiden gick, Matilde förbättrade sin teknik och började få beställningar: först från sin omgivning och sedan från framtida kunder.
”När jag insåg att folk var villiga att betala för mina beställningar var det självklart att jag måste ta steget. Jag pratade med min chef och fick råd om allt jag behövde göra.” Matilde Hervella målar havsmotiv med harts och har ett Instagramkonto under namnet ResinArt. Hon berättar att hon säljer på mässor, framför allt på sommaren och på den katalanska kusten, så det är ett mycket säsongsbetonat arbete. Och även om hon gör det för nöjes skull måste hon organisera sig för att kunna leverera alla beställningar i tid.
När hon har tid reser Matilde. ”Vanligtvis ensam, och aldrig med organiserade resor eller kryssningar. Jag har varit på många ställen och jag älskar att utforska alla möjliga platser, så upptäcker jag mycket mer. Jag säger alltid att om de måste sparka mig, så får de göra det.” Läraren José Luis García Delgado passar på att promenera så ofta han kan. Förut höll han på med friidrott, men läkarna avråder honom från det nu. Chema Lapuente arbetar under sin fritid med att spela in en skiva. Han säger att han vet att den kommer att bli dålig, men att han kommer att lägga ut den på Spotify. ”Att säga ’jag går i pension och gör ingenting’… Vad är det för
