I juni upptäckte kinesiska arkeologer en graverad sten som beskriver en expedition som Qin Shi Huangs män genomförde i jakten på odödlighet. Den första kinesiske kejsaren var besatt av denna idé, men forskarna är osäkra på inskriftens äkthet.
Evigt liv. I det 21:a århundradet är det fortfarande några som är besatta av idén och övertygade om att de vill utvidga gränserna för sin mänsklighet. Men idén är inte ny. På 200-talet f.Kr. var Qin Shi Huang, Kinas första kejsare, besatt av denna fråga. Så mycket att han skickade ut män för att utforska kontinenten i jakt på ett livselixir som skulle göra det möjligt för honom att regera för evigt.
Den 8 juni i år meddelade Tong Tao, forskare vid det kinesiska arkeologiska institutet, att han hade hittat en sten med en mycket gammal inskription om dessa strävanden efter odödlighet. På 4 300 meters höjd, på det tibetanska platån Qinghai, nära sjön Gyaring i västra Kina, säger arkeologer att de har hittat bevis på en hittills okänd expedition som genomfördes för 2 246 år sedan. Där står att under det 26:e året av Qin Shi Huangs regering, år 221 f.Kr., ska kejsaren ha beordrat fem stora Yi-mästare att leda kemister till Kunlunbergen för att hitta elixiret. Så snart upptäckten blev känd uppstod en debatt om stenens och inskriftens äkthet, rapporterar South China Morning Post.
Upptäckten av denna sten ifrågasätter allt vi trodde oss veta om Kinas första kejsare.
”Denna stengravyr som hittades vid källan till Gula floden är den enda stengravyr som finns kvar på sin ursprungliga plats från Qin Shi Huangs regeringstid efter Kinas enande. Den är också den mest fullständiga och har därför en särskild betydelse”, betonade Tong Tao när han tillkännagav upptäckten. Många röster höjdes då för att motbevisa hans ord och ifrågasätta riktigheten i hans forskning.
Forskarna är skeptiska eftersom inga gamla texter nämner expeditioner i Qin Shi Huangs namn för att uppnå odödlighet i väster. De enda expeditioner av detta slag som historiker känner till gäller resor österut, särskilt till Japan. South China Morning Post har intervjuat flera forskare för att förstå deras ståndpunkt. Xin Deyong, forskare vid Pekinguniversitetet, anser att inskriptionen är falsk. Han pekar bland annat på geografiska och logistiska inkonsekvenser: hur skulle männen på den tiden ha kunnat nå höjderna vid Gyaring-sjön?
Graveringstekniken motsvarar den som användes under Qin Shi Huang
Andra forskare är däremot övertygade om att detta är ett exceptionellt historiskt bevis. Så är fallet för den USA-baserade kalligrafi-experten Li Yuelin. Inskriptionerna har graverats med en mejsel med plana kanter, säger han. ”Det innebär att man graverar med mejseln nästan parallellt med stenen. När stenen slogs på detta sätt blev spåren plana i mitten men kunde splittra stenen på sidorna”, förklarar han. Denna graveringsteknik försvann dock omkring år 150.
Om inskriptionen stämmer överens med de tekniker som användes under Qin Shi Huangs regeringstid finns det dock inget som bevisar att den expedition som den beskriver verkligen ägde rum. ”När artefakter överlever tiden är det omöjligt att bevisa deras äkthet utan officiella arkiv. Det vi kan visa är att de stämmer överens med vad vi vet om den här perioden. Texten, den historiska kontexten och tekniken stämmer överens med vad vi vet.” Debatten är alltså inte avslutad och ytterligare analyser och forskning kommer säkert att behövas för att med säkerhet fastställa stenens äkthet.
