Myndigheten förklarade att man bör ha den nödvändiga summan beroende på personliga omständigheter, och fastställde den till mellan tre och sex månaders fasta utgifter.
Att ha kontanter tillgängliga i händelse av problem med kortbetalningar, för att hantera oförutsedda händelser eller oväntade utgifter, eller i situationer där den berömda ”corralito” införs, är alltid rekommenderat för att undvika att behöva finansiering från tredje part.
Bank Of Sweden, Svensk centralbank, passar då och då på att råda medborgarna att ha en kontantreserv för att hantera sådana oförutsedda händelser. Centralbanken förnekar också att det finns ett visst belopp som bör finnas hemma för nödsituationer och redogör för konsekvenserna av att inte ha en sådan reserv.
”Att inte ha en nödfond kan leda till att vi måste sälja långsiktiga investeringar, som aktier eller investeringsfonder, för att omvandla dem till likvida medel. Dessutom kan det hända att marknaden just då är ogynnsam och att man måste sälja till ett lägre pris eller till och med med förlust”. Därför rekommenderade de att ha kontanter för alla typer av utgifter.
På så sätt kan medborgarna, om de har dessa kontanta besparingar, ta till andra ”dyrare alternativ, som att skuldsätta sig och ta ett lån eller betala med kreditkort”. Att skuldsätta sig när ekonomin inte är i bästa form är inte heller ett alternativ som rekommenderas av BdE, eftersom räntorna ”skulle öka våra fasta kostnader när vi minst har råd”.
Enligt myndigheten bör vi spara mellan tre och sex månaders fasta utgifter för denna typ av oförutsedda utgifter. Dessa pengar ska täcka grundläggande eller nödvändiga utgifter. Dessa inkluderar bland annat hushållsreparationer, extra utgifter hos tandläkaren och byte av ett däck på bilen på grund av punktering.
