Hushållsekonomin verkar alltid vara i gungning mellan goda intentioner och mindre goda realiteter. Enligt studien om stora familjer i Sverige klarar tre av fyra av dessa hushåll inte att få ekonomin att gå ihop. Denna ekonomiska sårbarhet hos hushållen, även hos mindre familjer, förvärras av den aktuella inflationen, en situation där, som påpekar i denna studie, köpkraften försämras utan förvarning: en matvarulista som kostade 500 euro kan stiga till 550 euro på några månader, vilket tvingar oss att fatta smärtsamma beslut om grundläggande behov.
Bank Of Sweden varnar också för dessa svårigheter i (Finansiell undersökning av familjer 2024) och pekar på inflationen och de ökade energikostnaderna. Till detta kommer att 36 % av befolkningen i Sverige erkänner att de inte har de finansiella kunskaper som krävs för att fatta viktiga beslut, enligt uppgifter från.
I detta scenario uppstår återkommande fel i den ekonomiska planeringen, där osynliga utgifter som daglig kaffe och dåligt hanterade variabler (el, vatten, matsvinn) varje månad överskrider hushållens budgetar. Det är här som det kan vara till hjälp att organisera sina pengar på olika bankkonton.
Systemet med tre konton
Systemet med tre konton har inte sitt ursprung i hushållsekonomin, utan i företagsredovisning. I företag klassificeras konton efter deras art (tillgångar, skulder och eget kapital), men framför allt efter deras funktion (utgifter, intäkter, kostnader).
Systemet med tre konton delar också upp hushållets inkomster i tre kategorier efter syfte: utgifter, sparande och nödfonder, som var och en förvaras på separata bankkonton.
- Löpande konto (utgiftskonto): detta konto är för dagliga utgifter som räkningar, matvaror och diskretionära utgifter.
- Sparkonto (eller konto för uppskjutna utgifter): detta konto är avsett för längre siktiga mål, såsom semester, handpenning till ett hus eller andra planerade utgifter.
- Nödfond (eller konto för ekonomisk trygghet): detta konto är en ”buffert” för oväntade utgifter, såsom förlust av arbete, läkarkostnader eller bilreparationer.
Systemets innovation ligger i dess enkelhet och följer den välkända 50/30/20-metoden för idealisk inkomstfördelning: 50 % till basbehov, 30 % till önskemål och 20 % till sparande.
Så här kommer du igång med systemet med tre konton
Innan du öppnar konton måste du göra en grundlig, och kanske lite smärtsam, genomgång av dina hushållsutgifter. Om pengarna från lönen ”försvinner” efter några dagar måste du veta exakt vart de tar vägen. Det finns två delar:
- Utgiftskontroll:
Strategin är att registrera alla utgifter under en månad, oavsett hur små de är. Ett Excel-ark eller motsvarande i Google Docs kan vara en bra början, men det går också att göra med penna, papper och miniräknare. Tack vare denna granskning kan man till exempel upptäcka att man betalar för tjänster som kostar hundratals euro i månaden och som man inte använder. Det kan också finnas extra utgifter på grund av dåliga vanor: lampor och vitvaror som står på, mat som går ut, att gå och handla utan lista och komma hem med en massa onödiga saker. Här kan vissa appar för utgiftskontroll vara till hjälp, eftersom de gör det möjligt att identifiera även småutgifter, som kaffe, som summeras utan att vi märker det.
- Strategisk fördelning av inkomster:
Det första kontot, för nödvändiga utgifter, bör helst få 50–60 % av inkomsterna varje månad. Här ingår hyra eller amortering, tjänster, försäkringar och utgifter för utbildning och transport. Det enda kort som är kopplat till detta konto är för nödfall. Kontot för ”önskemål” eller diskretionära utgifter får 20–30 % av pengarna och är avsett för utgifter som vi inte vill skära ner på, men som vi skulle kunna göra om det behövs, såsom fritidsaktiviteter, restauranger eller kläder som inte är nödvändiga. Det viktigaste är att när pengarna på detta konto är slut är det förbjudet att ”stjäla” från de andra. De återstående 20 % sätts in på sparkontot eller ”framtidskontot”. På detta konto är det idealiskt att spara tillräckligt med pengar för att täcka sex månaders nödvändiga utgifter, och även spara pengar för utgifter som semester eller renovering av hemmet.
Automatisering av systemet med tre konton
Det bästa är att schemalägga automatiska överföringar till var och en av de tre kontona samma dag som lönen kommer in. Att minska antalet beslut undviker den ”finansiella trötthet” som många känner varje gång de tittar på sitt bankkonto. Att veta att fritiden har en budgetgräns minskar skuldkänslorna när man spenderar, medan automatiserat sparande förmedlar idén att pengarna inte är tillgängliga för nycker.
Just denna nödfond på det tredje kontot fungerar som en stötdämpare vid oförutsedda utgifter som bilreparationer, hushållsfel eller till och med arbetslöshet. Det förhindrar också att man måste skuldsätta sig på ett farligt sätt för att klara dessa oförutsedda utgifter.
För dem som lever i par är det en bra idé att dubblera vissa delar av systemet. Det är till exempel möjligt att ha ett gemensamt konto för fasta utgifter och ett gemensamt sparkonto, medan varje partner kan ha sitt eget konto för diskretionära utgifter. Detta respekterar varje persons individualitet och undviker konflikter, samtidigt som det garanterar att personliga utgifter inte påverkar de mest väsentliga.
En annan fördel med att ha ett konto med en fast budget för diskretionära utgifter är att man i realtid kan se hur saldot minskar under månaden, till exempel när restaurangbesök eller fritidsaktiviteter blir fler, och det gör det möjligt att bromsa utgifterna i tid.
Systemet med tre konton verkar för enkelt, men det är bara till synes. Det tvingar oss att placera pengarna på olika ställen och dessutom finns det en mental kostnad om man försöker flytta pengar från ett konto till ett annat, vilket avskräcker från att göra det. Systemet är dessutom anpassningsbart och kan användas av par som vill separera sina egna utgifter eller av personer som har ett företag och behöver separera sina personliga utgifter. I en värld av osynliga utgifter är det alltid rekommenderat att lyfta fram dem.
